Bodhidarma
På 500-talet kom det en munk med en ny syn på Buddismen till Kina från Indien. Denna munk hette Bodhidarma och han blev senare grundaren till zen-buddismen eller ”Chan” på kinesiska. Han kom via båt till Guangzhou där han började sin resa mot norra Kina. År 527 kom han fram till det Buddistiska Shaolintemplet. Men Abboten lät inte Bodhidarma att bo i templet pga. hans nya idéer kring buddismen som han var rädd skulle störa de andra munkarna. Då flyttade Bodhidarma ut i en grotta där han satt med ansiktet mot en stenvägg och mediterade hela dagarna. Efter en tid så blev munkarna imponerade av denne munk som satt och mediterade hela dagarna och började så småningom besöka honom i hans grotta. Tillslut kunde abboten inte längre neka denna munk tillträde till templet och lät honom som den förste patriarken inom zen att bosätta sig i templet. Han började studera munkarna när de mediterade och studerade religion och upptäckte då att deras kroppar var svaga och icke i en sådan kondition att de skulle kunna ägna sig åt några former av hård mental träning.
Han började snart undervisa munkarna i fysiska aktiviteter. Han utvecklade två serier av övningar; Yi-Jin-Jing och Xi-Sui-Jing.

Yi-Jin-Jing består av 12 stycken Qi-gong övningar som gör kroppen mera rörlig och stark.

Xi-Sui-Jing består av en samling av inre och yttre övningar för meditation och Ki-flöde.

Efter Budhidarmas död år 536 blev dessa övningar en del av munkarnas utbildning och Zen växte och spreds över hela Asien.
Dessa övningar var till en början till för att stärka munkarna men blev så småningom grunden till alla former av asiatisk kampsport.

Från Okinawa till det japanska fastlandet
På Okinawa fanns det två stora stilar inom karaten. Dessa var Naha-Te vars mästare hette Yasutsune Azato (1828-1906) och Shuri-Te vars mästare hette Yasutsune Anko Itosu (1830-1915) som båda hade tränat under Sokon "Bushi" Matsumura (1796-1893). Dessa mästare hade en gemensam elev som hette Gichin Funakoshi (1868-1957).
Gichin Funakoshi blev den förste som lyckades föra karaten till det japanska fastlandet. Den första dojon i Japan som byggdes av Gichin fick namnet Shotokan. Shoto var den signatur som Gichin Funakoshi använde när han signerade sina konstverk inom kalligrafi och poesi. Kan betyder hall så hela betydelsen blir Shotos hall. Tyvärr så förstördes denna dojo under andra världskriget. Det namnet blev senare namnet på den karate-do som utvecklades från den gamla Okinawa karate av Gichin mellan 1923-1940 och hans son Yoshitaka mellan 1941-1945, Shotokan-Ryu Karate-Do.

Yoshitaka ”Gigo” Funakoshi 1906-1945
Yoshitaka var Gichins tredje son. Han fick som ung veta att han led av TBC som under denna period var en dödlig sjukdom. Läkarna sade att han högst skulle uppnå en ålder på 20 år. Trots detta eller kanske pga. detta tränade Yoshitaka dubbelt så hårt som alla andra och utvecklade karaten till en mera dynamisk och kraftfull karate-do än tidigare. Dessa influenser hade han fått från bl a Kendo som han tränade under Hakudo Nakayama. Till skillnad från hans far som ägnade sig mycket åt kata lade Yoshitaka större vikt på kumite och utvecklade bl a Gohon kumite, Kihon Ippon Kumite, Jiyu Ippon kumite och så småningom Jiyu Kumite (1935). Han utvecklade även sparkteknikerna till att bli mer dynamiska genom högre knälyft och lägre tyngdpunkt.
Han introducerade karaten för den japanska militären 1943. Under denna period (andra världskriget) utvecklades karaten enormt och blev mycket mera realistisk och effektiv än tidigare.

Shihan Taiji Kase 1929-2004
Sensei Kase kom i kontakt med karaten under denna tid när den utvecklades som mest och började träna för bl a Yoshita Funakoshi år 1944 som på den tiden var chefstränare i Shotokan dojo då hans far hade dragit sig tillbaka. Kase sensei talar ofta om denna period och hur den har påverkat hans karate-do. Efter andra världskriget gick det några år där karaten stod stilla i utvecklingen pg a Yoshitakas död 1945 samt att många av assistenterna dog i kriget och utöver detta så förstördes Shotokan dojon.
Gichin Funakoshi tog över chefsinstruktörs posten när hans son dog och 1949 bildades JKA. Sensei Kase som på den tiden hade 3:e Dan gick med i förbundet efter en viss tvekan i början av 1950-talet. Han hade en viktig roll som senior instruktör under denna tid och tränade bl a Sensei Enoeda och Sensei Shirai.

1964 beslutade sig Sensei Kase för att åka ut i världen för att sprida karaten tillsammans med bl a Sensei Nishiyama, Sensei Shirai, Sensei Kanazawa och Sensei Enoeda. Han hamnade först i Syd Afrika där han bodde några år för att slutligen bosätta sig i Paris, Frankrike där han bor än idag. Det var nu han började vidareutveckla den karate-do som han hade fått lära sig av Sensei Yoshitaka, Yoshitaka-Ryu. Handtekniker med stängda händer var redan på denna tid långt utvecklade men tekniker med öppen hand hade man inte kommit så långt med. Han gjorde teknikerna mera effektiva både i offensiva och defensiva situationer. Tidigare hade man blockerat en attack med den ena handen och gjort en kontra attack med den andra (Sei-Te) men sensei Kase vidareutvecklade detta till att kombinera flera tekniker med samma arm (Hen-Te). En som var en stor inspirationskälla för denna idé var Miyamoto Mushashi och hans sätt att fightas med två svärd istället för att hålla i ett med båda armarna som var traditionellt.
För att göra kata mera realistiskt har Sensei Kase vidareutvecklat bunkai på dem och gjort dem spegelvänt (ura) och baklänges (go) också. Detta för att få en balans i kroppen och för att man ska kunna försvara sig i alla tänkta situationer.

När Masatoshi Nakayama dog 1987 uppstod det politiska konflikterna inom JKA. Detta gjorde att Sensei Kase beslutade sig för att lämna förbundet för han ansåg att karaten måste komma i första hand och inte politiken. Han startade tillsammans med Sensei Shirai organisationen WKSA (World Karate Shotokan Academy) 1989. Detta gjorde att många instruktörer från det gamla JKA hoppade av och gick med i WKSA istället. Efter Sensei Kases hjärtattack 1999 beslutade han sig för att avsluta organisationen och det startades istället en intresseförening för instruktörer (SRKHIA). Denna förening är öppen för alla som har en grad på minst 3: e dan och som har valt att följa denna karate-do som Sensei Kase en gång fick lära sig av Sensei Yoshitaka Funakoshi och som han har vidareutvecklat till det den är idag, Shotokan-Ryu Kase-Ha.